Waiting, waiting, waiting, waiting ...

Håhåjaja, väntans tider igen. Enligt uppgift är jag engagerad i två större projekt varav båda två skulle ha dragit igång för länge sedan. Det ena är uppskjutet och ska starta idag, och om det andra är det misstänkt tyst. Kanske lika bra det, eftersom jag - om båda projekten nu mot förmodan drar igång - ska översätta ca. 150 000 ord på två veckor. Genomförbart? Icke då. Men så är det i den här branschen. Projektförfrågningar dyker upp titt som oftast och jag brukar tacka ja, med den sluga baktanken att de flesta större projekt av någon anledning aldrig realiseras.

Jag vet inte var de tar vägen i stället, om de nu ens tar vägen! Det tråkiga är att jag aldrig kan planera min tid på riktigt.
Eller gäller det här bara mig? Hur är det, kollegor? Lider alla av det här syndromet, eller är det bara jag som är så korkad att jag håller undan för projekt som kanske/kanske inte blir av? Eller som blir så försenade att de krockar med varandra? Och är det bara jag som får dåligt samvete i sådana lägen, och tar på mig alldeles för mycket jobb genom att inte säga ifrån?

Ibland tänker jag att jag borde få datorförbud. Jag borde göra något heeeeelt annat, till exempel:



Varför inte? Korgflätning låter som en ganska trivsam och meditativ sport. Betalt? Nja, så här års kan jag leva på solsken och vackert väder, enligt somliga kunder ... typ.