söndag 14 augusti 2016

Och nu till någonting helt annat ...!

Arbete i all ära men det finns faktiskt ett liv AFK också, tro't eller ej. Som stillastående/-sittande måste man se till att "flytt på fläsket" lite grann, åtminstone några gånger i veckan.

Jag har alltid sett mig som en vattenmänniska. Jag trivs i vatten. Jag tycker om att ligga under vattenytan, lyssna på de mystiska ljuden, se människor röra sig ovanför mig. Jag tycker om att glida fram genom vattnet, som i en egen liten bubbla, och jag tycker själv att jag är ganska bra på det. Bröstsim, alltså. I swimmingpool, alltså. Safirblått, genomskinligt vatten där inga huggtänder döljer sig under ytan ...



MEN!

I sommar har jag gått och blivit med våtdräkt och tanken var att jag skulle simma utomhus. Öppet vatten. Eller OW som det kallas (open water). Och så tänkte jag passa på och lära mig crawla också, när jag ändå var på gång liksom. För en vattenmänniska som jag är väl inte det några problem!

Ha! Det var problem. Stora problem! Det visar sig att jag - vattenmänniskan som älskar att simma - är skräckslagen för öppet vatten! Till råga på eländet får jag panik i våtdräkt. Klaustrofobin slår till med full kraft så fort jag kliver i vattnet iförd det där jävla korvskinnet. På land sitter den som en smäck, nästan lite skön att ha på sig, men i vattnet ... Panikkänslor, skenande puls och andnöd. Inte roligt alls.



I går var jag och simmade i Hellasgården, iförd hela stassen och med pulsband och klocka för att mäta. Snart dags för Riddarfjärden, tänkte jag, så här gäller det att ligga i. Det blev totalt ... ursäkta, magplask. Orkade med nöd och näppe simma 600 meter och sen kunde jag knappt klättra uppför stegen och ta mig i land. Oerhört förnedrande!
I natt har jag legat och snurrat och grubblat, funderat på hur i hela helskotta jag ska få till det där med OW:n lite kvickt, till nästa lördag typ. I morse gav jag mig iväg igen. Återigen Hellasgården men utan klocka och utan pulsband. Dock inklusive våtdräkt, mössa och simglasögon. Jag intalade mig att inget skulle mätas, varken sträcka eller tid. Simma lååååångsamt och försiktigt, bara jag, sjön och våtdräkten. Lite söndagsmorgonmys sådär ...

Och tänka sig, det gick alldeles utmärkt! Jag simmade 1000 meter ganska exakt (det där med att inte mäta var förstås en undanmanöver) och det gick riktigt bra. Inga drunkningskänslor alls, långsamt och försiktigt. Trots att det regnade en stund vilket orsakade lite dålig sikt så kändes det helt okej. Ett par vändor till innan nästa helg så ska det nog fungera!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar