Kaffet i vrångstrupen

Just för tillfället känns det som om morgonkaffet har halkat lite grann på sniskan. Inte för att det var något fel på själva kaffet, det var lent och mjukt som aldrig förr - en finkaffelatte minsann, så här på fredagsmöra!

Nå, kaffet blev alltså hängande halvvägs när jag startade min dator och insåg att den inte riktigt vill vara med och leka idag. Beror det på vädret? Knappast, även om det hittills har varit en osedvanligt sur och gråtrist vinter. Beror det på mig? Troligtvis.

I pipeline just nu: en leverans på onsdag och en på måndag morgon. Det är ingen leveranspanik än så länge, ity jag har varit ganska effektiv den här veckan. Däremot känner jag en viss nydatorpanik. Fjolårets mediokra resultat lämnar inte mycket marginal för excesser på maskinvarumarknaden. Mina, något skojfriska, planer på att köpa ett löpband som jag ska bygga om och placera under skrivbordet har till exempel skrinlagts så länge - trots att ett vanligt "hushållslöpband" numera inte behöver kosta mer än ett par skjortor.
Att köpa dator fanns inte med på önskelistan, men när jag tänker efter inser jag att min trogna arbetshäst måste vara dryga tre år och det är väl i stort sett vad man kan räkna med att en jobbdator ska klara.

Det här tål att fundera på. Antingen beställa nytt rakt av, eller hoppas att den gamla vaknar till ur sin koma, för att i så fall jobba vidare och hålla tummarna att skrotet håller ett tag till. Fast då riskerar jag ju också att drabbas av totalhaveri mitt i ett jobb.

Nej, dags att gå upp till sjuklingen och kontrollerar läget. Wish me luck!