Sedan i fredags lever jag alltså som jag lär, dvs. utan morgontidning. Förra veckans utbrott över journalisternas usla skrivteknik gav i slutänden en abrupt återkallad prenumeration, ity den just stod i begrepp att förnyas.
Kanske var jag inte riktigt beredd på att det skulle gå så fort. Eller kanske är jag lite mer vanedjur än vad jag trodde. Resultatet är i varje fall tomma och tysta morgnar, där det hemtrevliga prasslet av morgontidningen har ersatts av stumma svep på läsplattan.
Jag har inga problem att läsa tidningar på nätet, jag kan leta runt bland rubrikerna och försöka skapa mig en bild av vad som har hänt. Vid behov av mer djupgående analyser kan jag alltid hitta mer info genom att googla, eftersom de flesta tidningar kräver något slags Plus-prenumeration för att få tillgång till hela materialet.
Jag sitter inte i sjön! Moderna människor klarar sig utan papperstidningar. Men det känns tomt. Och lite grann fattigt. Jag läser mycket på nätet: kvällstidningar, träningsartiklar, sticktidningar, boktips och mycket, mycket annat. Men morgontidningen! Det är svårare, ger inte samma känsla av överblick. Att starta läsplattan ger inte tillnärmelsevis samma trygghet som när tidningen dunsar ner i brevlådan på morgonkvisten. "Jag har tidning, alltså finns jag."
Nej, det här med morgontidning får jag nog ge en ny funderare. Kanske borde starta en själv? Med undertecknad som "korrläsaren från helvetet" ... hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar