Konsten att bete sig som en knäppgök

Jaha, det är i alla fall något jag är riktigt bra på, att bete mig som en knäppgök, tänkte jag när jag alldeles nyssens spankulerade Arenavägen framåt, på en "tappat-inspirationen-och-måste-ta-en-promenad"-promenad.

Vad jag gjorde? Jo, jag gick omkring och lyssnade på senaste avsnittet av Spanarna, iförd såna där hörlurar som man stoppar in i öronen, så att det kanske inte alltid är helt uppenbart att man har hörlurar. När jag var nästan i höjd med Kepsgrillen vid Globen, började jag skratta högt åt Göran Everdahl och hans uppblåsbara monument och efter en stund insåg jag att folk runt omkring stirrade på mig.

Nu är väl inte det hela världen, men jag kan ändå inte låta bli att undra. Om de nu inte såg att jag hade hörlurar, vad trodde de att jag skrattade åt? Och om de trodde att jag bara var ännu en galenpanna som gick omkring och skrattade åt rösterna i mitt eget huvud, vore det så illa egentligen? Kanske var de helt enkelt avundsjuka, som inte själva kunde komma på något att skratta åt! I så fall - piluttadig! Lyssna på Spanarna och lev lite längre!

Jag avslutar med ett litet måndagsflin - från mig till dig!