Schabloner

Det finns en del böcker som sätter sig som plåster i huvudet. Eller som tuggummi under skon, kanske är mer korrekt - för det handlar långt ifrån alltid om "bra" litteratur. Jag har ett sådant tuggummi - en riktig skämsbok - som ibland poppar upp i medvetandet. Den finns i en bokhylla i mitt föräldrahem och den är skriven av Barbara Cartland.



Ja, så heter den och jag ska erkänna att jag inte har en aning om hur många gånger jag har läst den! Men vad är det då som är så fängslande? JAG VET INTE! Det finns INGENTING som motiverar den här bokens framträdande plats i mitt medvetande.
Och här bör det påpekas att jag har läst hundratals, kanske tusentals böcker som har försvunnit in i minnets mörkaste labyrinter omedelbart efter att jag lagt ifrån mig dem! Så varför sitter den här kvar som ett plåster? Jag vet inte!

Kanske beror det på att boken är ett dramaturgiskt mästerverk - för även romance-litteratur kan vara spännande! Den handlar om den vackre Drogo och hans tråkiga ankunge till hustru, som i slutänden visar sig vara en svan - såklart. En schablonaktig story om det någonsin har funnits en sådan, men ändå ... Barbara var bra på det där, det måste man ge henne. Hon drog ut på det i evigheters evighet och det var inte förrän på typ sista sidan som Drogo förstår att den kvinna han älskar är hans egen hustru. Och varje gång jag kom så långt rös jag ända in i mitt innersta av välbehag - och vände helt sonika boken helt om och började från början igen.

Vad vore livet utan böcker?