En bister och kulen januaritorsdag som denna är det lätt hänt att man glider lite på ambitionerna. Blir sittande med hängande läpp och tappad sug. Själv fick jag migrän och kunde med den som förevändning dra något gammalt över mig och fördriva dagen medelst vila och rekreation. Så som endast frilansare kan göra ibland, ity vi är ett frihetsälskande folk som hellre jobbar arslet av oss en söndag än styrs in i fållan 9-17 måndag till fredag - för att därmed vinna lite draåthelvetetid. Nog så viktigt.
Hur som helst, det var inte draåthelvetetiden det skulle handla om, utan om detta att ha något att se fram emot. Att ha något att längta efter en sådan här dag är värt sin vikt i guld! Själv har jag just nu två längtansögonblick, varav det ena är en konsert i mitten av maj och det andra är Sveriges Facköversättares årliga konferens.
Jag har varit på massor av konferenser under mina år som översättare, så hur orkar jag då uppbringa någon form av längtan inför detta evenemang? Jo, för att i år heter huvudtalaren Bob Hansson. Är han så bra, undrar någon? Jo du, håll i hatten!
Jag har hört Bob Hansson tala en gång tidigare och jag var ärligt talat knockad resten av dagen. Inte bara av det han sa, utan på det sätt han sa det. Bob Hanssons ord må vara fantastiska och hans budskap upplyftande och angeläget, men hans skånska ... Hans mjuka, lena röst formulerar orden på en skånska som skulle kunna få en hel Hells Angels-klubb att bli fromma som lamm i en handvändning. Man sitter där och låter sig invaggas i hans mjuka diftonger och plötsligt skiner solen, plötsligt blir hela du lätt som ett fjun. Plötsligt inser du att du är kär. Inte i en person, inte i en gärning, utan i en röst.
#sfoe14 - Jönköping, 9-11 maj, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar