Någon sa en gång att ju mer du vet i ett ämne desto mindre förstår du. Eller rättare sagt, ju mer du vet i ett ämne desto mer förstår du hur mycket du inte vet. Ja, du förstår.
Jag har ägnat mig åt skrivande i olika former sedan sjuårsåldern och jag kan säga att jag idag, vid 50+, är mer medveten än någonsin tidigare om mina brister i just skrivandets konst. Ibland är jag till och med benägen att hävda att jag inte kan skriva.
När jag för ett par år sedan berättade för mina närmaste att jag hade köpt en skrivarkurs åt mig i födelsedagspresent, var det några som undrade vad det skulle vara bra för. "Är inte det lite sent påtänkt?" Jo, det kan man kanske tycka.
På måndag inleder jag ännu en skrivarkurs, eftersom skrivandets konst inte är något som man någonsin blir fullärd i. Det är väl som med det mesta, det går alltid att finslipa detaljer och lära nytt. Börja på ny kula. Vända blad. Kliva utanför komfortzonen.
Det är nog det där sista jag behöver göra, mer än något annat. Komfortzoner är oerhört kreativitetsdödande och jag har suttit och myst i min länge nog nu.
Efter att ha kastat min numera ansenliga hög refuseringsbrev i papperskorgen tänker jag släpa med mig några av mina mindre usla texter när jag beträder Skrivarakademins lokaler på måndag kväll.
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar