Hur var det nu med kejsaren och hans kläder?

Den här veckan översätter jag texter för en "ledande leverantör av tjänster, lösningar och produkter inom kommunikation och it". Och det är precis så luddigt som man kan tänka sig att det ska vara. Klackarna i taket för business bullshit!

Jag tycker normalt det är kul att översätta sådana här texter. Samtidigt kan jag inte helt bortse från det faktum att företaget försöker kränga - med min benägna hjälp - tjänster som ingen egentligen behöver, utom möjligtvis gigantiska företag i storleken IKEA och HM. Men i övrigt?
Jag gissar att det bland annat finns en hoper institutioner, statliga och kommunala, i vårt avlånga land, som låter sig invaggas i tron att sånt här måste till för att det ska vara "på riktigt". Och tänk så mycket pengar man sparar!
Genom att låta "proffs" se över och "optimera" skrivare, nätverk och annat som hör kontoret till ska man enligt uppgift spara högvis med sköna slantar. Fan tro't. Det känns lite som kejsarens nya kläder, faktiskt!

Det här med alla dessa - alltmer specialiserade - mellanhänder som börjar dyka upp både här och där. Nu behöver man inte köpa någonting själv längre, utan kan tryggt låta andra shoppa åt en. Mot en avgift. Det finns både shoppingassistenter, försäkringsmäklare, husletare, översättningsbyråer, hemkörning av hundmat, kattmat, människomat, vin, blöjor, younameit ... Och så alla dessa "leverantörer av [ospecificerade] tjänster", som egentligen - om man verkligen läser vad det är de kränger (vilket jag nu nödgas göra) - inte tillför ett enda dugg. Mer än en extra utgift för slutkunden.

It's all about the money!