Efter fem veckors ihållande semester, med intensivt solläppjande och bara mycket korta stunder klädd i annat än polyamid-/elastanbaserade outfits, är det nu dags att starta jobbdatorn och vifta med vita flaggan för att försöka locka till sig kundernas uppmärksamhet igen. Är man bortglömd eller är man bortglömd?
Och hur gör man för att bli kvitt den där envetna latmasken? Det är ingen enkel sak efter så lång tid. Latmasken har slagit rot ordentligt nu, fått smak på det ljuva livet, vant sig vid att hasa runt i bikini och flipflop, blivit bortskämd med hängmattehäng, sena croissantfrukostar, lättlästa kioskdeckare (nå, kanske ändå inte ...), restaurangmiddagar och annat som hör lyxliraren till.
Här gäller det att komma in i rutinerna direkt. Pang på rödbetan, bara! Upp i ottan, på med kaffehurran, fram med frukostflingor á la träflis och sätt igång! Efter ett par timmar minns du inte att du någonsin haft semester. Axlarna uppe vid öronen, stressryckningar i ena ögonlocket, magen mullrar som en skördetröska. Kort sagt, allt är som vanligt.
Nej, så där gör jag ju inte ... Här sugs det på karamellen så länge det bara går, minsann. Jag arbetar en stund, går en sväng i huset, pratar med fortfarande sommarlovsledig son, tar en kaffe och löser måndagskrysset. Låter verkligheten smyga sig på i små, små steg. Jag är fullt medveten om att jag skoningslöst har tackat nej till all form av arbete dessa veckor och att det kommer att ta ett par dagar innan jag är på plats i folks medvetande igen. Men det får ta den tid det tar. Jag vägrar panik!
Välkomna tillbaka från semestern, alla vänner och kollegor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar