Vad gör översättaren när hon inte översätter?

Ja, det kan man fråga sig. I mitt fall brukar det se ut så här:

I stället för att stå vid skrivbordet på kontoret sitter jag i soffan med fötterna upp och en filt över benen. Med kaffe inom räckhåll och en dator i knät.
Det är här jag får mina mest kreativa idéer. Det är här jag pysslar med mina manus, korrläser, bloggar, facebookar etc. Det är här jag emellanåt blir sittande och stirrar rakt ut i luften medan idéer slåss om utrymme i närminnet och fingrarna löper över tangentbordet till synes helt utan styrsel. I sådana stunder kan det hända precis vad som helst. Mina romanfigurer kan plötsligt gå bärsärkagång, bli schizofrena eller ha ihjäl varandra på de mest bestialiska vis.
Efter en sådan brainstorming måste jag alltid gå tillbaka och rätta, ta bort, ändra, justera, korrigera. Sällan eller aldrig blir det något kvar av mina utbrott, men roligt är det ändå. Det är sådana små "hjärnsläpp" som håller fantasin levande. Med tanke på de snustorra texter jag (oftast) drabbas av när jag arbetar (läs:mot betalning) är det här ett sätt att rensa, hälla lite konstgödning på kreativiteten, kickstarta fantasin.



Annars finns risk att den tar slut, kreativiteten.