Språkarbetaren som skrattade hela vägen till banken

Plötsligt slår det mig, att jag ju inte alls bör irritera mig och gnissla tänder över alla felstavningar och grammatiska utflykter i mediaflödet och överallt annanstans.



Tänk dig samhället om sisådär tio-femton år, när våra barn har fått barn i sin tur och när den icke-bokläsande generationen är i sin krafts dagar. Då blir en helt korrekt stavad och skriven text en bristvara! Att kunna skriva har plötsligt blivit en verklig guldgruva!

Häpp! Kanske kan jag då - om jag lever och får se - kompensera för ett liv som halvtaskigt (ofta) betald översättare och skrapa ihop en pension värd namnet.

Fan tro't!