
I mitt arbete - översättarens glamourösa vardag - utför jag ett hantverk som, vågar jag nog påstå, egentligen inte är till så mycket glädje för någon levande varelse. Jag översätter säljmaterial, kursmaterial (okej, de flesta som går kurserna uppskattar nog att de är på svenska), vissa typer av handböcker och en hel del som faller inom ramen för "business bullshit". Jag tycker att det är ett roligt arbete, annars hade jag väl inte hållit på med det i snart 20 år ... Men - handen på hjärtat - hur många människor blir GLADA av mitt arbete, förutom jag själv? Jag vågar nog påstå att de är skamligt få. (Nå, det här är ju sant för ganska många yrken idag.)
Översättaren bidrar visserligen till tillväxten i samhället, eftersom försäljning av importerade produkter skulle försvåras om vi inte gjorde vårt jobb. Och vi ser till att skönlitteratur och annat kan läsas av alla, oavsett språkkunskaper. Vi räddar kanske inga liv, men förhoppningsvis lyckas vi underlätta kommunikationen mellan personer med olika modersmål.

Nej, inte SÅNT modersmål. Äsch, ni förstår säkert vad jag menar ...
Kontentan av detta? Jo, jag tänkte nog bara att om jag i nästa liv verkligen vill känna mig behövd och efterlängtad, då kanske jag borde bli städare i stället ...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar