Världen är full av polletter

Ibland liksom klickar det till, eller hur? Känslan när man plötsligt förstår, när en insikt tornar upp sig framför en och tar över hela världsbilden och får den att kantra, om än aldrig så lite ...

Precis det hände mig för en stund sedan. Jag satt och stirrade på en bild på Instagram, som uppenbart var manipulerad med diverse filter och annat. Jag använder också filter när det känns som om det behövs, för att få till det där lilla hmpf som ibland saknas - ity jag inte är någon mästerfotograf ...

Det var då det slog mig. Som en blixt från klar himmel!



När någon använder språket på ett självsvåldigt och lite "genvägigt" sätt, blir jag inte sällan ganska upprörd. Som till exempel när jag vid en skrivarkurs för två år sedan fick ett vansinnesutbrott på folk som inte hade någon som helst känsla för skrivandets "måsten". Som inte visste vad indrag eller horungar eller någonting var, över huvud taget! Som gjorde det lätt för sig, bafatt liksom ...

Och nu har jag då gått här en längre tid och irriterat mig på en hobbyfotograf - helt okänd, ingen bekant - som var alldeles oerhört upprörd över människor som använder just filter för att underlätta. Som jag. Eftersom jag inte är så bra på att fotografera som jag skulle vilja vara. Och där ser jag med ens den där lilla kopplingen till skribenterna som - enligt undertecknad - inte visste någonting men gjorde ändå.

Jaha, så har man lärt sig något igen. Tänka sig ...