Vissa lådor gör sig kanske bäst ouppackade

På vår vind finns många lådor och i en av dessa - en av de mer luggslitna - ligger en hoper gamla papper. Det handlar om en flyttlåda modell större, förmodligen från mitten av 80-talet, och den innehåller mina egna gamla texter. En del korta, en del längre och en del riktigt långa, som knölats ihop tillsammans med gamla skolkataloger och lite annat smått och gott i samband med någon flytt.
De där texterna, troligtvis hundratusentals ord, skulle idag kunna rymmas på en liten minnessticka. Så varför plockar jag inte bara upp dem ur lådan och omvandlar dem till digitalt format? Alternativt kastar bort dem? Jo, det ska jag berätta: jag törst inte!



Om jag kastar bort dem utan att läsa dem, så kommer jag att ångra mig och undra vad det var för potentiella mästerverk som hamnade på tippen. Och om jag plockar upp dem och läser dem i akt och mening att skriva in dem i min dator, finns risken att jag inser att jag var MYCKET bättre på att skriva för trettio år sedan än vad jag någonsin kommer att bli igen och det vore ju bara alltför tragiskt ...



Därför låter jag lådan stå kvar på vinden, som en liten fläkt från förr och en påminnelse om den tid när jag satt på min balkong på Vintervägen i V och skrev på en röd reseskrivmaskin, ackompanjerad av grannens idoga och fruktlösa försök att bjuda mig på sur starköl.
Detta hände sig dessutom i en tid när jag var rökare och fullständigt ointresserad av mat, det vill säga balkongen var försedd med ett stort och ständigt överfullt askfat och i köket stod en gjutjärnsgryta som för det mesta innehöll en chili vars bäst-före-datum hade passerats med råge och en kastrull med intorkat pulvermos. Alternativt en blekfet soppa vars ingredienser har förpassats in i en välsignad glömska.
I kylskåpet gömde sig en hädangången liter mjölk, en tub laxmajonnäs och eventuellt en halvdrucken flaska Marinella och en fruktsoda. Dessa två storheter (vinet och sodan alltså, inget annat) brukade jag blanda ihop och inmundiga med god aptit, vilket i slutänden egentligen bara hade två effekter: huvudvärk och magont.



Ja, allt detta minns jag med hjälp av en sedan årtionden ouppackad flyttkartong. Visst är det fantastiskt? Å andra sidan ... Vilka minnen skulle väckas om jag vågade mig på att packa upp den?