Tvärnit!

Att skriva på temat romantik är verkligen inte min starka sida, har jag insett. Jag förlorar mig hela tiden in på sidospår som känns mer angelägna. Typ zombie-, polis-, blod och tarmartemat - vad som helst, bara inte romantik. Och då är jag verkligen inget zombiefan!



Just nu, efter 80 sidor, har jag kört tvärfast. Inser att jag måste backa klockan och skriva om stora delar, byta lite inriktning. Som vanligt behöver jag tänka mer "show don't tell" i stället för tvärtom - min vanliga svaghet - och över huvud taget använda mer miljöbeskrivningar. Någon sa en gång att jag borde skriva filmmanus, eftersom dialogerna är min bästa gren och kanske stämmer det. Men just nu är det det här som gäller, kärlek, hjärta och smärta. Jag har till och med gjort en särskild spellista att lyssna på - som jag iofs tröttnade på efter en spelning. Jag har också kört lite scener ur Pride & Prejudice (serien, inte filmen), med baktanken att om inte mr Darcy kan få mig i rätt stämning, så kan inget det.



Det går väl sådär, kan jag säga. Mr Darcy glittrar med ögonen på ena skärmen, samtidigt som jag lyssnar på Pitbull och stirrar på sidan 79 och en halv på den andra skärmen. Det lär bli en ilsken löprunda om ett par timmar.