Där obehaget lämnar sitt snigelspår

Min romanceroman må vara ivägskickad och klar, men här sitter vi minsann inte och vilar på några lagrar. Här är det full fart framåt och den här gången handlar det om läskiga typer.



Kanske inte fullt så läskiga, men något ditåt.

Jag skriver alltså på en thriller om en stalker. Och just idag börjar det hetta till ordentligt, det vill säga det ser ut att bli en rysansvärd måndagseftermiddag och det är inte förrän jag är mitt uppe i en väldigt obehaglig passage som jag inser att jag faktiskt är gräsänka den här veckan. Vilket betyder att jag sover ensam de nästföljande fem nätterna. Nåja, jag är inte helt solo i huset, men väl i sovrummet. Huvaligen! Ska det här verkligen vara nödvändigt, kan man ju fråga sig. Varför inte hålla sig till romance?



Äsch, jag torkar väl helt enkelt upp snigelspåren och tittar igenom Pride & Prejudice ikväll, så löser det sig nog.
Lite positiv egenhealing med hjälp av:



Tjo flöjt!