Pumse

Under några år i mitten av 80-talet arbetade jag för Statens Järnvägar, bland annat vid trafikområdesexpeditionen i A. När expeditionen behövde en ny områdessekreterare, en så kallad "pmse", då den kvinna som hade tjänsten skulle gå på mammaledighet, var det någon som föreslog mig som vikarie. Jag tog då tåget till A, blev vederbörligen intervjuad och fick börja redan måndagen därpå.

På expeditionen fanns en mängd äldre män iförda grå kostymer och gulnade skjortor. Eftersom detta hände sig på den tiden då SJ inte var datoriserat utfördes en hel del mer eller mindre märkliga arbetsuppgifter. Som till exempel herr G som ägnade dagarna åt att allokera trafikområdets lok och vagnar. G hade samtliga lok- och vagnsnummer i huvudet och kunde rabbla deras "whereabouts" på rak arm, oavsett tid på dygnet. G var en vandrande dator och som sådan betydligt trevligare än riktiga datorer. G var humoristisk, godhjärtad och blixtrande intelligent. Alla älskade G.

G bodde, liksom jag, i V men han åkte sällan tåg. G körde bil. Han hade en gammal Amazon som redan i mitten av 80-talet var en antikvitet och han vårdade sin "Pärla" ömt. Ibland fick jag åka med honom hem till V. Det tog tid. Det gick ärligt talat betydligt fortare med tåg, men att åka tåg var inte lika roligt som att åka Amazon med G.



Ibland hände det sig att man fick komma hem till G och dricka kaffe. G bodde i en stor gammal grosshandlarvilla i V. Ett hus som egentligen inte kan liknas vid något annat och att beskriva det är omöjligt - det måste ses. Huset hade inga moderniteter över huvud taget. Att det ens var vatten indraget måste ha varit en ren tillfällighet. På vintern när det var kallt låg G under drivor av gamla björnskinnsfällar och hästfiltar för att inte frysa ihjäl. På sommaren ställde han ut sina agavekaktusar i trädgården, kaktusar som tillbringade vintern i tornrummet högst upp i huset. Hur i hela friden den tunne gamle mannen lyckades baxa sina gigantiska kaktusar upp och ner för de vindlande trapporna begriper jag inte.



G kallade mig nästan aldrig vid namn, utan skapade utifrån tjänstens förkortning en egen liten beteckning på sekreterarna. Han kallade oss "pumse" och än i denna dag är jag lyckligen ovetande om exakt vad förkortningen "pmse" stod för. Ett vet jag, det hade inget med PMS att göra ity SJ:s skämtlynne är och alltid har varit något bristfälligt. Men namnet "pumse" sitter kvar som ett minne av G.
Jag tänker ibland på G och hans älskade "Pärla", som många försökte köpa av honom eftersom den likt huset var i mint condition, utan så mycket som en skråma. Men G blev alltid lite harmsen när han fick ett bud på bilen, som om någon bett honom sälja ett barn.

Jag vet inte om G lever idag, men hans minne lever i varje fall kvar. Hans och Pärlans.