Okej, har hon blivit helt från vettet, kanske någon undrar och jag kan utan problem svara Nejdå på den frågan. Jag har inte tappat vettet alls, snarare hittat det!
Jag var på bio igår, nämligen. Jag såg en film som inkluderade ett par löständer, en ful peruk och en stressad karriärkvinna på gränsen till nervsammanbrott.
Nå, det kanske inte ser så himla roligt ut på bilden men tro mig, det är roligt! Roligt och tänkvärt. Och det är på tyska - bara en sån sak! Om ni frågar mig så finns det på tok för lite tyska filmer och tv-serier här i världen. Jag menar, Inga Lindström orkar man ju bara inte med!
Filmen heter "Min pappa Toni Erdmann" och jag ger den inte mindre än fem gyllene peruker! En underbar sörja av skratt, gråt och känslor och alltsammans framfört i ett härligt långsamt tempo som sånär fick mig att trilla ur fåtöljen av frustration. På hemvägen konstaterade delar av familjen att det här var en film utan början, mitt och slut och utan egentligen "handling" av den där stadiga, handfasta typen man vant sig vid från till exempel Hollywood-håll. Ganska befriande, faktiskt. En film där du måste tänka själv, konstaterade sönerna förvånat.
Själv har jag en varm och mjuk eftersmak i kroppen. Och ett behov av att skaffa löständer. NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar