tisdag 19 september 2017

Ingenmansland

Det känns lite som att befinna sig i stormens öga. Ja, kanske inte någon Irma direkt, men en mindre sådan. En Irmeline, kanske?

Bildresultat för stormens öga

Jag har alltså skrivit igenom hela Nr. 1 ytterligare en gång. Varför? Tja, efter ett antal refuseringar kände jag att det nog finns lite till att squeeza ut ur det här materialet. Några skruvar som kan dras åt ytterligare, några miljöer som kan finmejslas - fast jag är inte bra på det där med miljöer, jag är mer en handlingens kvinna.

Nåväl, nu står jag här och har gjort ännu en grundlig genomarbetning och ... hur känns det?

Bildresultat för mikrofon

Alltså det känns faktiskt väldigt bra! Jag gjorde mitt bästa, jag fick ju några stolpskott men annars gick alla bollar dit de skulle.

Skämt åsido, det är lite som att gå igenom en torktumlare och komma ut på andra sidan. Tom i huvudet och med en känsla av handlingsförlamning. Jag har en del frågeställningar kvar som bara min poliskompis kan svara på och innan jag får möjlighet att träffa henne kan jag inte göra så mycket annat ... Eller ja, jag kanske kan börja leta lektör. Skanna marknaden igen. Sist jag skickade till lektör var materialet så långt ifrån färdigt att jag verkligen inte vet varför jag skickade iväg det! Inget annat än pinsamt ...

Bildresultat för generad

Eller också kanske jag ska slå mig ner och tänka lite sådär i största allmänhet. Alldeles förutsättningslöst och med målet att komma på hur jag ska bete mig med Nr. 2 som just nu består av 350 sidor hyfsat osorterade ord. Ja, så får det bli!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar