Häromdagen nådde jag en punkt där jag helt enkelt inte lyckades hitta rätt tonläge, rätt vinkel. Jag skulle lägga till ett kapitel - en beskrivning som i stället skulle omvandlas till handling, en klassisk "show, don't tell". Enkelt, åtminstone i teorin, men när jag väl satte fingrarna på tangentbordet ville det sig bara inte. Tvärnit!
Igår tröttnade jag på att stå och hovra med fingrarna över tangenterna i väntan på det där första lilla ordet som skulle fungera som en propplösare och få tankarna att börja flöda. Jag tog min anteckningsbok och en trevlig penna och slog mig ner i min väldigt trevliga soffa, med kudde bakom ryggen och en kopp te inom räckhåll. För hand tråcklade jag mig sedan igenom inte mindre än fyra olika sätt att se på problemet, fyra olika typer av infallsvinklar och till slut, nu i eftermiddag, bara satt den där! Jag rusade upp till datorn och tog tjuren vid hornen.
Följde jag då mina handskrivna kråkfötter? Inte alls! I stället hade jag fått loss det som satt i vägen och allt blev bara skitbra! Heureka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar