Misstänkt enkelt

Ibland lossnar det rejält. Ibland bara rinner det ur fingrarna utan att jag egentligen behöver tänka så mycket och då blir jag naturligtvis väldigt misstänksam. Jag är ju inte för inte uppfostrad i Jantelagens tecken så det går ju inte an att bara sitta här och tänka att:



Fast det kanske jag borde! Hela den här veckan har det flutit på väldigt bra, jag är nu drygt halvvägs igenom uppföljaren och har samtidigt banat väg för en mängd aptitliga ändringar och uppsnofsningar.



Ja, uppsnofsningarna lutar allesammans åt det här hållet (se bild): en blandning av försåtligt lismande och ren illvilja.

Det roliga med det här projektet är att än så länge har jag lyckats avhålla mig från att visa det för någon. INGEN annan än jag själv har läst så mycket som ett ord. Jag har inte ens avslöjat en titel! Okej, det beror kanske delvis på att jag inte haft någon. Förrän nu. Här och nu kan jag alltså avslöja att uppföljaren till Kinke Lane Koff heter:

"Där jag hänger min hatt"

Även här förekommer ond bråd död men nu mot bakgrund av min barndoms skogar. Japp, darra månde Ä med omnejd! Fast jag är ganska snäll, ingen befintlig person blir vare sig uthängd eller upphängd även om det emellanåt har varit frestande ...



Hehe!