Och på jobbet går det bra?

Jodå, tackar som frågar! Det är väldigt insnöat just nu och då talar jag inte om snön utanför fönstret utan mer internt, i mitt huvud. Jag känner mig insnöad i den här storyn. Vissa dagar går det trögt, som om livet sätter ut dörrstoppar för mig, men däremellan rullar det på!


Jag är inne på upploppet nu och har just kommit fram till att jag måste fatta ett viktigt beslut. Jag måste välja. Å ena sidan eller å andra sidan – inte både ock. Så nu sitter jag alltså här, kliar mig i huvudet och känner mig som en åsna mellan två hötappar.



Det handlar om huvudpersonens kunskapsnivå, kan man säga. Hur mycket vet hon egentligen om vad som händer och har hänt runt henne? Det kan låta trivialt men det här är något av det svåraste med att skriva en berättelse, åtminstone om den förväntas innehålla ett visst mått spänning.

Känner berättaren själv till hela sanningen och hur mycket ska hen avslöja för läsaren?

Jag hade från början en tanke här, men nu har jag börjat grubbla över om jag kanske ska revidera den. Å andra sidan innebär det ytterligare genomgång med ytterligare ändringar. Å andra sidan ...

Ja, sådär ser min vardag ut just nu. Tråkigt? Nja, inte direkt - men definitivt frustrerande! Och ödmjukande! Tänk så många spänningsböcker jag läst där jag har fnyst åt att författaren har målat upp en konflikt som kanske i slutändan inte är så dramatisk som jag som läsare har väntat mig. I stället för aha blir det lite antiklimax. Jag kan lova att jag aldrig mer kommer att fnysa åt den typen av lösningar, för det här är verkligen plågsamt svårt!

Wish me luck!