Igår avslutade jag min fyrtiotolfte genomgång av manuset och nu har jag även lämnat över det till en av mig utnämnd VIP-läsare. Det vill säga min make. Han läser numera väldigt sällan skönlitteratur och därför är det lite extra spännande att testköra historien på honom. Hur kommer han att reagera? Är det lika spännande som en Arduino-manual? Kommer han att tröttna efter fyra sidor eller ska han hänga i till the bitter end?
Ja, spänningen är olidlig och just nu ger jag mig själv en stunds respit från manuset. Det behövs lite avstånd ibland, för just nu känns det som om min huvudperson och övriga i hennes omgivning står mig upp i halsen.
Och vad gör jag då när jag får lite ledigt? Jo, jag ägnar mig åt en av de mest mest lustfyllda aktiviteter jag kan komma på: jag öppnar ett nytt, vitt, oskrivet dokument i Word. Tanken är att jag ska börja fundera på nästa bokprojekt men det är så förbaskat trevligt med ett oskrivet dokument - ett vitt papper - att jag bara står här och njuter.
Knäpp? Jajamensan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar