onsdag 6 november 2019

Ibland krävs det så lite ...

En liten knuff i ryggen, bara som en lätt beröring och allt faller på plats.

Bildresultat för bungyjump

Känslan får mig att tänka på när jag skulle hoppa bungyjump. Jag är höjdrädd och var närmast paralyserad av skräck där uppe i lyftkranen, med Gärdets oförlåtande gräsmatta 65 meter nedanför, och mina fingrar vägrade släppa taget. Fransmannen som åkte upp med mig gav mig en liten puff i ryggen och jag föll och vågade och blev lycklig som ett barn över berusningen, över den fantastiska känslan av att det hände, jag gjorde det, jag vågade! Ännu lyckligare blev jag förstås när jag stod med fötterna på fast mark igen och fransmannen såg min glädje och erbjöd mig att hoppa en gång till. Jag avböjde vänligt men bestämt ...

Nå, det var inte det jag skulle skriva om, jag bara kom att tänka på den känslan när jag vid frukosten läste Språktidningen och hittade en intervju med P.C. Jersild. Han har givit ut en bok om att skriva och det var om den boken artikeln handlade och en rad i texten gjorde mig paff, hänförd, upprymd och inspirerad. En rad fick mig att nästan, nästan ringa återbud till pt-träningen som var bokad till klockan nio i morse. Men jag gick iväg, tänkte suga på karamellen under träningen - vilket förstås är naivt, för när jag tränar med pt:n kan jag inte tänka på något annat än hur jävla trött jag är och hur jävla ont det gör.

Ok, meningen låter som följer:
"När P.C. Jersild insåg att han kunde byta ut sagoläsaren i den första romanen mot Reine, uppstod idén till hans numera klassiska Stockholmsskildring Barnens ö från 1976."

Barnens ö - Jersild PC

Och där, just i den raden, trillade polletten - eller flera polletter faktiskt - ner inom mig. Jag har i några veckor stångats med en idé som jag inte riktigt får form på, fatt i, ordning på. Den finns där i bakhuvudet men jag har inte rätt ingångston/-läge men där, i den meningen, föll allt på plats! Jag byter helt enkelt berättare! Genialiskt, enkelt och egentligen så självklart att jag inte såg skogen för bara träd!
Så nu blir det till att ditcha allt det gamla och börja om! Tråkigt? Nähe då, jag är full av tillförsikt. Jag får en helt ny röst, en berättare som är i en annan ålder och har en annan distans till både berättelsen och de personer som ingår i storyn och då ... då funkar det!'

Nu jäää... blir det åka av!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar