Släpp sargen!

Sagt - i huvudsak - till mig själv, alltså. Jag måste våga släppa sargen.



Ofta när jag skriver håller jag mig till en rak berättelse, en början, en mitt och ett slut. Livrädd för att slarva bort mig på vägen och tappa någon tråd. Samtidigt som det säkert är bra tänkt så är det också lite själsdödande för kreativiteten. Om jag vågar kasta mig ut och skriva mer scen-/bildvis blir det en friare och förhoppningsvis mer läsvärd berättelse.

Så, just nu arbetar jag på att släppa sargen och våga tänka mer i scener och till min hjälp har jag "författarverktyget" Scrivener.
Jag är dålig på att prova nytt, även om jag ser mig själv som en som vågar, en som inte håller fast i gamla arbetsmodeller (ja just det: släpp sargen) så har jag med åren ändå blivit något av ett vanedjur. Motvilligt erkänner jag detta!



Scrivener - jag är fortfarande bara inne på provperioden - känns logisk och hyfsat användarvänlig även om den, som vanligt, innehåller en mängd funktioner som jag vet att jag aldrig kommer att behöva använda. Men framför allt ger den en överblick som jag har saknat med vanliga ordbehandlingsprogram. Jag har använt Wordperfect, Word, Dokument och liknande i decennier (faktiskt ända sedan mitten av 80-talet) och jag trodde nog att jag inte skulle klara att byta tänkesätt, men det visade sig vara enklare än det såg ut. Jag följde en introkurs - valda delar - och satte igång. Att läsa manualer är inte min grej, det är betydligt bättre att bara ta tjuren vid hornen och gasa - och använda manualen som referens när jag kör fast. Så, tre veckor in på provperioden kan jag bara konstatera att jag kommer att prenumerera! Det här ska hädanefter bliva min melodi.



Hehe ... Nej, den här bilden har INGENTING med textens innehåll att göra, men erkänn att den är kul!