Som om det inte var illa nog med Covid-19

Ja, och där kollapsade min dröm! För vilken gång i ordningen vet jag inte längre och döm mig inte för hårt - ibland måste man få bryta ihop bara lite grann. I morgon är jag på benen igen, redo för nya tag!



Förlaget som sedan i juni förra året har sparrat mig i arbetet med ett av mina bokmanus har nu kastat in handduken och det handlar inte alls om corona utan bara om att jag var för dålig. Jag nådde inte ända fram och nu har jag börjat fundera, förstås.

Det manus jag en gång skickade till förlaget har vänts och vridits på många varv, kanske för många? Det de inledningsvis blev förtjusta i ligger nu lite grann i spillror - åtminstone i mitt huvud - och jag är osäker på om det handlar om att jag inte förstår vad de vill ha, eller om det helt enkelt är för många kockar, för många åsikter, för många vändor.



Det är inte första gången det här händer, men kanske - tänker jag - ska jag inte köpa förlagets idéer nästa gång?
Min inställning har varit att förlaget vet bättre än jag vad de vill ha, men det kanske inte är rätt väg att gå att ta ett manus vars idé känns god och bra och sedan försöka göra om det till något annat?

Fast den här gången var inte lika tung som förra rundan, då det "Stora Förlaget" ville ta min spänningsroman och göra om den till en psykologisk thriller - helt utan någon fundering på om jag faktiskt är rätt person att skriva något sådant! Det kändes mer långsökt och därför är jag inte lika upprörd den här gången. Det känns inte som om jag blivit "lurad" in något, utan snarare som om jag helt enkelt inte har det som krävs - vilket förstås är hårresande nog!



Så, vad gör jag nu?

Ja, jag kan ju inte ge upp! Jag må ha gått på pumpen 5, 10, 15, 30, 45 gånger i mitt liv men inte kan jag låta mig nedslås av det? Herregud, refuseringar är välan vardagsmat, så kämpa!