Och hur går det med ... allt?

Jovars, tackar som frågar! Hur går det själv?

- Fast ... ja, jag menade kanske mer "Hur går det med boken?"

Jaså, jaha! Ja, vad ska jag säga? Att ge ut en bok kan liknas vid ett maraton och just nu ligger jag - fortfarande - i startgropen. Jag väntar på det förlösande skottet som ska tala om att det händer något - att det är dags att "do my thing".

Så här långt har jag alltså gjort en genomgång där jag har rensat bort sådant som är misshagligt (livrädd att jag har rensat för mycket) och nu har jag även blivit tilldelad en projektledare. That's about it, så här långt. Från förlagets håll flaggar man för att det här kommer att ta tid, vilket jag också är förberedd på. Jag vet att det kan dröja ett helt år, jag vet det och ändå kollar jag mejlen varenda dag i jakten på något, vad som helst. Fast inför förlaget hävdar jag att jag har världens tålamod och att jag inte alls är en person som sitter som på nålar ... 

... vilket självfallet är exakt det jag gör!

Hur som helst, det går ingen nöd på mig och den som väntar på något gott ... Jag vet att det kommer att bli ömsom kul och ömsom slitsamt och kanske att jag behöver dra en och annan tuss med hår ur min redan ganska tunnhåriga skult, men what the !#€"#! Jag åker med och ser vad som händer och under tiden njuter jag av tanken på att jag har lyckats med något som jag har drömt om så väldigt länge. Den viktigaste - den enda! - punkten på min bucket list, om jag hade haft någon!