Jahapp, och nu då?

Så fick jag då ett avtal skickat till mig från ett förlag. Det vill säga någon har läst det jag har skrivit och kommit fram till att det är värt att ge ut. Tjolahopp tjolahej!

Men vad händer sedan? För det där med förlagsavtal innebär väl inte automatiskt ett "slutet gott allting gott"? Det är väl, tänker jag, snarare en början på något.
Jag kommer här att gå igenom de olika stegen, efter hand som de infaller. Inte minst för att jag själv vill komma ihåg vad jag gör.

När avtalet skrivits under av båda parter frågade jag "Vad händer nu?" Från förlagets sida svarade man att "nu har du chansen att gå igenom texten en gång till, och rensa bort allt onödigt".

Onödigt? Hur vet man vad som är onödigt?

Jo, det finns massor med småord som normalt kan plockas bort ur en text utan att kvaliteten försämras - snarare tvärtom (det går att hitta listor på nätet). Exempel på sådana ord är: lite, ganska, verkligen, just, väldigt, nästan, liksom, faktiskt, riktigt, plötsligt, nu, ju, så, då ... 
Själv är jag svag för "lite" och "plötsligt" - har jag insett. Över huvud taget är det väldigt lätt att sådana  här ord smyger sig på dig och visst, ibland kanske de behövs. Men om du går igenom din text utifrån valfri sådan lista kommer du bli förvånad över hur mycket onödigt du hittar. Och texten blir betydligt mer lättläst om du rensar i det träsket.

Sedan är det dags att fånga upp alla trådar som ofelbart tappas på vägen. Även om jag - i just det här fallet - har läst det aktuella manuset minst fyrtio gånger under årens lopp, så hittade jag ändå flera tappade trådar! Och det är inte nödvändigtvis så enkelt att fästa dessa tappade trådar, för var ska jag göra av dem? Plocka bort eller försöka pillra in dem i väven på något listigt sätt? Ja, det tar sin tid, det här!

Tre veckor senare har jag nu tråcklat igenom manuset tre-fyra gånger, varav en runda där jag suttit och sökt och pillat bort alla småord. Oerhört tidsödande! När det är gjort måste jag självklart läsa igenom minst en gång till, för jag kommer garanterat att ha tagit bort/lagt till något ord på fel plats.

Och idag har jag alltså skickat tillbaka manuset till förlaget igen. Nu väntar jag på vad som ska ske härnäst. Får jag tillbaka texten med röda bockar och kommentarer i kanten, så som man fick efter uppsatsskrivningarna i skolan? Mjo, så kan det nog bli, tänker jag. Den som lever får se!

För övrigt så har våren slagit till här på spanska solkusten. Jag tror den inföll i natt, för nu är det plötsligt sommar! Solen steker, poolen håller 18 grader och en pitcher med sangria hägrar vid horisonten.