Svaret från lektören, som kom i morse, fick mig att sväva en aning och fortfarande har jag en nästan religiöst euforisk känsla i kroppen. Att på det här viset lyftas av en människa som har i uppgift att såga och kritisera ... Jag menar, jag betalar ju för att hen ska läsa med de mest kritiska ögonen och att då få ett svar som fullkomligt bubblar av positiva omdömen känns nästan för mycket. I'm not worthy!
Men nu är det alltså dags att landa igen, att plantera båda fötterna stadigt på jorden och ta tag i det arbete som återstår. Bara för att lektören var väldigt positiv så innebär inte det att det inte fanns saker som inte kunde bli bättre.
Nå, vad var det då som behövde ändras? Ja, egentligen inga överraskningar där. Själva berättelsen håller, uppbyggnaden, spänningen, alltsammans håller - det är personbeskrivningarna som är vaga. Jag är dålig på människor, helt enkelt. Men - va fan - det visste jag ju innan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar