I vad ligger tjusningen med tjusiga formuleringar?
Så länge jag kan minnas har jag hänförts över och förundrats av intagande, smarta, roliga eller bara ovanliga sammansättningar av ord. Jag kan bli nästan tårögd av en riktigt säregen ordvrängning, och Twitter är emellanåt fantastiskt kul att bara sitta och bläddra i. Jag är själv en ganska usel twittrare, ity det faktiskt är svårt att formulera sig kort. Många av de som twittrar är dåliga på det och använder flera inlägg för att på så sätt utöka svängrummet, men det tycker jag är att fuska lite.
En som är riktigt bra på att twittra är Jonas Gardell. Han har verkligen förstått det där och jag kan ibland bli sittande, med underkäken hängande och - kanske - med en omedveten dregelsträng från underläppen, och bara njuta av hans små underverk. Ett efter ett vrider och vänder jag på dessa mästerverk, låter dem skimra i solen som såpbubblor innan jag går vidare till nästa. Ibland kan jag uppleva ett lyckorus gränsande till svindel, och då brukar jag gå och koka mig en kopp te och ta en skorpa. För att landa, liksom ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar