Oavsett vilken publik du har - om du är översättare, journalist, bloggare, författare eller låtskrivare - måste du ha koll på äpplen och päron. Det håller inte att gissa sig fram.
För många år sedan arbetade jag med lokal-tv. Mitt jobb var att plocka ut en kul mix av amatörfilmer, musikvideor, dokumentärfilmer etc. och av dessa skapa ett sevärt programutbud. Mellan varven lekte jag programledare á la MTV och presenterade livligt ordbajsande allt från stillbildsserier i svartvitt till hemsnickrade spelfilmer och lokala musikerförmågors senaste alster.
En av dessa lokala musiker var en ung man, vars namn har försvunnit in i den stora glömskan, som kallade sig musikproducent. En gång i månaden dök han upp med en video i nypan. Vi spelade alltid hans musikvideor utan att protestera, även om kvaliteten varierade kraftigt.
En dag när jag satt i redigeringsstudion och lyssnade igenom den senaste videon satte jag dock kaffet i vrångstrupen. Jag backade videon, lyssnade, backade igen, lyssnade. WTF? Videon innehöll en liveinspelning och sångaren studsade runt som en pingisboll på scenen och sjöng med mikrofonen nästan nuddande gomseglet - eurodisco fast före E-type ... Det var inte låten i sig, utan texten jag reagerade på. Låten handlade om EG, som några år senare skulle bli EU. Texten var dock på engelska, och här hade låtskrivaren gått bet vid översättningen. Med stort allvar och imponerande frenesi vrålade sångaren "EG, EG, EG!" i refrängen. Komiskt, tyckte jag, och ville sända. Tragiskt, tyckte min teknikerkollega och lade in sitt veto.
Med denna lilla anekdot vill jag bara påpeka att man aldrig kan "researcha" för mycket. Även sånt man tror sig veta bör då och då skärskådas med förstoringsglas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar