Att arbeta som frilansare innebär ibland att sälja sin själ lite grann. Ja, nöden har ju som bekant ingen lag ... Vi vill ha lön, precis som alla andra. Även de fula jobben räknas, som Zlatan nästan sa ...
Vissa dagar - som idag - vaknar man till framåt fikadags på eftermiddagen och inser att man har en dunkande huvudvärk som sitter mitt i huvudet, att halsen raspar och att huden i ansiktet strävar nedåt, mot skrivbordet. Då är det dags att låta den mördande tråkiga texten - i det här fallet en reservdelslista för den delen av mänskligheten som ägnar sig åt turbiner - vila en stund, koka en kopp espresso, öppna dörren ut till altanen där solen steker katten och äppelträden varma, och sätta sig en stund med ansiktet mot solen. Blunda och låta värmen mjuka upp den fnösketorra ansiktshyn. Kanske följa kattens exempel och sträcka ut sig i hela sin längd, på altangolvet. Om grannen - som är pensionerad jurist - får syn på mig, så må det väl vara hänt. Kanske kommer han att undra vad jag pysslar med, kanske inte.
Så, efter lite kattgympa kan jag nu återgå till reservdelslistan. Eller också kan jag leva efter devisen "Gör inga reservdelslistor i dag som du kan skjuta upp till morgondagen". Ja, det låter faktiskt som en god idé!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar