Jag samlar på människor. Alla typer, men gärna lite udda, lite annorlunda. Särskilt förtjust är jag i äldre människor och intresset handlar då uteslutande om livserfarenhet och det där särskilda jävlar-anammat som äldre människor ofta har råd att lägga sig till med. (Epitetet "äldre" är naturligtvis oerhört subjektivt och beror på betraktarens egen ålder.)
En av favoriterna i min samling är min egen mormor. När hon passerade 90 bast bestämde hon sig för att inte lära känna fler personer, för hon hade "fullt" på den fronten. Min make, som tillkom efter denna bemärkelsedag, lärde hon aldrig känna ens till namnet - med flit! Inte för att jävlas utan bara för att hon inte iddes mer. Respekt!
En annan storfavorit är min gudfar, en farbror till min far som helt enkelt aldrig flyttade hemifrån. Han ägnade sitt liv åt att arbeta på sin fars och sedermera min fars ägor, åt att laga klockor åt folk i bygden och åt ensamma kvällspromenader i sällskap av allehanda djur. Inte sällan kunde man se honom komma spankulerande i sina trätofflor med 4-5 katter efter sig, på led. När vi hade get brukade även geten följa med ...
En intressant person i mitt galleri hette Göran och kom från V. Vi arbetade tillsammans på SJ för många år sedan och Göran var trafikområdet i A:s föregångare till de datorer som troligtvis används numera för att hålla ordning på områdets lok och vagnar. Han hade allt detta i huvudet och kunde på rak arm räkna upp var ett visst lok eller en viss vagn befann sig i varje given stund. En ultraskärpt gammal ungkarl som bodde i ett kråkslott inne i centrala V, en duktig trädgårdsmästare och den enda jag har träffat som faktiskt sov under björnskinnsfällar, pga. att hans kråkslott inte hade centralvärme.
Dessa tre är (tror jag?) borta idag, men de lever vidare i mitt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar