Jag har alltid haft en märklig relation till det här med rutiner. När jag var yngre undvek jag dem. Jag kunde vända upp och ner på min dag bara för att säkerställa att ingenting någonsin blev rutin ... Idag är jag inte lika dramatisk, men jag kan ändå irritera mig på vissa vanemässigt utförda, mer eller mindre nödvändiga, handgrepp i vardagen. Som det här med tv-n.
Jag ser sällan på tv, men har ändå lyckats skaffa mig något som nästan liknar tics när det gäller fjärrkontrollen. Flera gånger per dag, när jag passerar tv-n, plockar jag upp fjärrkontrollen och startar tv-n och tv-guiden. Där trycker jag fram sju kanaler i taget - dvs. så många kanaler som får rum i en visning - bara för att konstatera att det inte finns något att se. Jag stänger av och lägger ifrån mig kontrollen.
Detta att trycka fram sju kanaler i taget har visat sig mycket effektivt, eftersom jag genom att trycka på knappen exakt fyra gånger lyckas täcka samtliga potentiellt tittbara (nåja) kanaler.
MEN!
Nu har man lagt till en kanal - Kanal 9 - i utbudet, vilket fullständigt stjälper min noggrant genomtänkta och oändligt onödiga ovana. Plötsligt blir alltsammans så komplicerat! I stället för att helt sonika trycka fem gånger på "knappjäveln" kräver nämligen min inneboende fångvårdare att jag stegar fram den där sista kanalen. Först därefter får jag stänga av. Resultatet? Nu är jag inte bara en person som inte ser på tv, jag är en person som aldrig ens startar tv-n!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar