Jag sjunger inte. Det är inte min grej. Utom när jag kör bil, då sjunger jag till radion. Och när jag tränar yoga - fast då heter det inte att man "sjunger" utan att man ägnar sig åt "chanting".
Varje tisdagsmorgon ägnar jag mig åt "chanting". Jag och mina yogavänner sjunger både före och efter träningen. Morgonens första sångövning brukar låta rent ut sagt för jä--ig! Mer skrål än sång ...
Det är först efteråt som miraklet sker: när vi efter 1,5 timme har tränat oss näst intill spyfärdiga, sjunger vi lite till - och då plötsligt låter vi som en änglakör! Samstämmiga, unisona, samfällda ... Hur är det möjligt?
Jag vet inte varför det är så här, men fenomenet är detsamma oavsett tid på dagen. Någonstans inom oss har vi synkats med varandra och sjunger med en röst. Detta i sig väcker en tanke, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar