Tänk att de ska vara så svårt att våga ta betalt! "Jaså, vill ni inte betala det, men funkar det här då?" eller till och med "Nej, men det här gick så fort så jag behöver nog inte ta så mycket betalt."
Nu var jag på väg att falla i den där sista fällan igen. Ett pyttelitet expressjobb på ynka 18 ord, där jag slog till med en hel timmes debitering eftersom jag blev avbruten mitt i ett ganska snårigt jobb, som kräver oerhört mycket fokusering. Att gå emellan med något helt annat gör att koncentrationen kantrar. Som synes, eftersom jag bloggar nu!
Nu visade det sig att jobbet tog 1,5 minut och då var jag återigen på väg att säga "Nej, men det här gick så fort så jag behöver inte ..." I sista stund tog jag mod till mig och stoppade det mejlet. Och kunden protesterade inte alls, trots att han fick tillbaka filen cirka tre minuter efter att han skickat iväg den.
Det är väl inte så att jag skrattar hela vägen till banken för det, men ändå. Ett litet steg för mänskligheten och ett jättestort kliv för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar