Bankskräck

I många år har det diskuterats ev. byte av bank. Diskussionerna har dock förblivit just diskussioner. Skräcken inför att ge sig in i det okända har varit större än obehaget man känner efter ett samtal/möte med Storbanken om huslånen etc. Varje gång jag lämnar bankkontoret känns det nämligen som om någon har stämplat "lättlurad" i pannan på mig.



Nå, nu har det äntligen blivit av! Och kan man tänka sig, bara genom att flytta bolånet till en annan, mindre bank utan en massa flådiga kontor på stan, sparar jag runt 15 papp per år. FEMTONTUSEN KRONOR. Och det handlar då inte bara om räntor, utan om avgifter, försäkringar och annat smått och gott som banken prackar på oss kunder för att vi ska få maximal ränterabatt.

Hos den nya banken ges en betydligt lägre ränta vid första försöket, utan långrandiga diskussioner, utan att jag behöver betala in pengar i diverse räntefonder och försäkringar etc. och helt utan att ständigt behöva ringa och tjata om att den rörliga räntan är alltför rörlig, dvs. de mödosamt erhållna rabatterna "försvinner" lite convenient efter varje tremånadersperiod ...

Och skräcken? Tja, den la sig i samma ögonblick som jag insåg hur mycket jag tjänade på att byta bank. För 15000 spänn jag kan göra betydligt roligare saker än att sitta och pröjsa en försäkring som jag med största sannolikhet aldrig kommer att utnyttja.