Jag använder frimärken. Då och då. Inte varje dag och kanske inte ens varje vecka, men helt klart någon gång per månad, eftersom jag skickar post till min son som studerar på annan ort, samt verifikationer och kvitton och annat skräp till min bokföringsassistent.
När jag köper frimärken köper jag hela kartor á 10 märken. Jag brukar köpa en bunt, för det är ytterst sällan jag skickar brev som bara kräver ett märke. För att veta hur många märken jag ska använda - ärligt, vem kommer ihåg sånt? - vänder jag bara på kartan och läser. Där står det, si och så många gram kräver si och så många frimärken. Lätt som en plätt, eller hur?
Det var väl troligtvis alldeles för enkelt. För odigitalt. För omodernt. Numera är det såna här som gäller:
Från och med nu måste du skanna en j--la QR-kod för att se hur många j--la frimärken du ska sätta på ditt j--la brev!
Hur tänkte ni där, Posten? Hur tänkte ni att min mamma, 76 bast, som aldrig i livet har använt en smartphone, ska göra? Eller min svärmor? Eller gamla Inez, 101? Eller är tanken att de alla från och med nu ska ge fan i att skicka snigelpost och i stället enbart mejla?
Har Posten kanske en hemlig agenda, som går ut på att eliminera sig själva? Fan tro't!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar