tisdag 28 oktober 2014

Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Kindle

Jag är inte alltid den moderna människa jag tror mig vara. Inte alltid så nyfiken som jag borde vara. Jag är ingen teknikmotståndare, men näst intill. Ibland. När det gäller vissa saker.

När jag tänker på mig själv och mitt liv i stort, ser jag oftast mig själv sittande i en gungstol eller en fåtölj, framför öppna spisen, med en brasa som knäpper och knastrar och med en god bok i knäet. Gärna i mitt eget bibliotek, där emellertid vissa komponenter saknas i skrivande stund. Brasan är inte öppen (gammal, ful, kylskåpsliknande kamin utan glasruta) och öronlappsfåtöljen är än så länge bara en schäslong. Men biblioteket är på plats och den fula kaminen ska bytas ut så småningom.

Mitt bibliotek (en dröm sedan barnsben) föddes för fem år sedan och det var nog då som jag plötsligt blev motståndare till hela läsplattetrenden. Böcker är mysiga och luktar gott. Ju äldre de är, desto bättre luktar de! Ibland går jag in på offentliga bibliotek/antikvariat bara för att kunna gå runt och lukta på gamla "infesna" böcker, som har bläddrats av hundratals fingrar, både rena och mindre rena. Jag vet att det är lite småsnuskigt, men jag bjuder på det.



Nyligen blev jag varmt rekommenderad att köpa en Kindle, ity de är så fantastiska och behändiga att läsa på/i/med, och för en vecka sedan slog jag till och är nu ägare till en Kindle Paperwhite:



Inköpet föranleddes av en resa som innebar en hel del stillasittande på flygplatser/i flygplan och till detta är den alltså ... HELT UNDERBAR!

Jag känner mig nyfrälst just nu och kan inte nog understryka hur behändigt det är att inte behöva "släpa" på fysiska böcker. Dessutom är det enkelt att anpassa ljussättningen, dvs. du behöver inte tända lampor och störa stolsgrannar alternativt sänggrannar (om du vaknar och måste läsa "missinassen").

Så, är jag övertygad? Absolut! Men mitt bibliotek kommer jag inte att hiva ut i första taget!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar