Men så finns det vissa jobb som man bara inte vill ha. Som man inte önskar sin värste ovän. Jobb som faktiskt underträffar mina allra värsta jobbupplevelser från "back in the days".
Det är det här jag menar (se bild). Dörrvakt vid ett köpcentrum eller i en butik. Kan man över huvud taget tänka sig något mer vansinnigt tråkigt? Nå, nu ser herrarna på bilden relativt nöjda ut och kanske har just de ett helt okej uppdrag på något snofsigt hotell eller liknande, men jag tänker på alla de dörrvakter som entusiastiskt hälsar välkommen till butiker och köpcentrum. Ett visserligen inte så vanligt uppdrag här i Sverige, men jag besökte nyss Kalifornien och där myllrade det av dörrvakter i alla former! Även de mest oansenliga små bakgatsbutiker håller sig med kille/tjej som iförd en mer eller mindre uniformsliknande utstyrsel hälsar besökarna välkomna. "Helloooo and welcome to Xxxx!" utropar de, med all den entusiasm som går att uppbåda efter att i kanske flera timmar ha sagt exakt samma sak. Och mitt hjärta blöder för dem - blott och enbart av den anledningen att jag vet att jag själv inte skulle hålla mig vaken i en sådan situation. Seriöst! Jag skulle somna stående!
Tilläggas bör att jag inte har en aning om hur det fungerar bakom kulisserna. Kanske byter de av varandra en gång i kvarten och kanske tycker de att det är trevligt att stå och ta emot folk, och få skapa en lite glittrigare känsla i en annars kanske gråtrist vardag. Men jag kunde ändå inte låta bli att skriva några rader om det, eftersom det är en - tycker jag - ganska märklig företeelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar