Upp som en sol

Ibland är jag lite duktig. Som i morse. Trots att jag sovit extremt dåligt (troligen mild panik över att ha en tid att passa) klev jag upp halv 7 och begav mig till Forsgrenska badet (Medis) för att simma tillsammans med kollegan Sofia.



Vi brukar simma på Eriksdalsbadet men av olika orsaker blev det Medis denna kulna onsdagsmorgon. Eriksdal har en 50-metersbassäng som inte är fullsketen med folk. Medis har en fullsketen 25-metersbassäng. Do the math!

Jag är ingen mästersimmare men jag har en defekt: jag tävlar. Alltid. Om inte mot andra så mot mig själv. Medfödd tävlingsinstinkt och trång bassäng är ingen bra kombination. Ofta stör man andra simmare, som har tagit sig till simhallen för att i sakta mak väcka sina kroppar till liv. Dessa simmare är ooooerhöööört långsamma och blir extremt irriterade på mig som flåbusar fram, vända efter vända.

Jag fick många kallsupar i morse, eftersom jag inte fick något flyt. Jag sparkade (oavsiktligt!) på andra människor när jag försökte ta mig emellan två personer som simmade i bredd. Jag försökte vänta ut folk så att jag fick en längre sträcka framför mig som var tom ... Kort sagt, min morgon kunde börjat bättre.



Det är jätteskönt att simma på morgonen! Skönare än att springa egentligen. Men varje gång jag hamnar i en 25-metersbassäng full av mänskliga "korkar" inser jag varför jag tycker så mycket om att springa: När du springer behöver du inte trängas och du kan alltid springa i din egen takt!

I morse på Medis såg jag emellertid en sak som fick mig att fundera. Tre av banorna var nämligen uthyrda! Vafalls? Kan jag kanske hyra min egen bana och få simma precis som jag vill? I ensamt majestät? Vad kostar det? Tål att tänka på!