60 000-ordsgränsen

Häromdagen hittade jag en text med tips från en amerikansk litterär agent, Annie Bomke. Hon hade en del intressant att komma med när det gäller manus och hur man ska tänka, och det var framförallt ett par saker som fastnade i mitt huvud:

* Berättelsen ska ha en inledning som känns pigg och fräsch och något i de första sidorna som väcker intresse, annars blir det sophinken.

* Otydlig genre = sophinken.

* Om det är en vuxenbok måste den innehålla allra minst 60 000 ord och helst mellan 80 och 100 000, annars blir det sophinken. Mer än 100 000 väcker hennes flyktinstinkter.

* En specifik röst, något som fastnar. Annars - just det, sophinken.



Mycket av det här är nästan omöjligt att avgöra själv. Till detta krävs hjälpläsare. Endast ordantalet kan jag vara helt bombis på, och just nu har jag faktiskt passerat 60 000-ordsgränsen vilket känns bra. Eller ... kanske spelar det inte så stor roll, för det handlar ju till syvende och sist alltid om kvalitet och inte kvantitet, väl? Men jag förstår att manuset måste ha ett visst omfång, att man inte kan komma dragande med 20 000 ord och kalla det för "roman" - så långt är jag med.

Hoppet lever alltså fortfarande.