Lite lagom halvgalen känner jag mig när jag står vid mitt skrivbord, ler ett elakt vargleende och tänker att "okej, nu är det dags igen, håll i hatten för här kommer kniven!".
Det är underbart att få sätta en fet morakniv (typ) i nyllet (eller var man nu väljer att sätta den) på en riktig svinpäls, vilket jag gjorde i går kväll. Det är inte fullt lika njutbart att ta död på snälla människor, men måste man så måste man. Allt för den goda sakens skull, som man brukar säga ...
Livet som romanförfattare känns alltså mer och mer tilltalande för var dag som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar