En tröskel är övermannad - BANG så ligger den där i småsmulor och jag står vid tangentbordet och hånflinar över hela mig! Ha!!
Ärligt talat blir det inte mycket bättre än så. När det lossnar, när knuten löses upp, när allt faller på plats i huvudet. Det är lite som ... Ja, som ... Ja, ni vet. Jäkligt bra känns det i alla fall.

Tjolahopp, tjolahej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar