Varningstext: Färjan av Mats Strandberg

Jag har läst väldigt många böcker i mitt liv. Väldigt många väldigt olika böcker. Jag har ökänt spretig smak både vad gäller böcker och musik, film och ... ja, det mesta faktiskt. Men denna dag, onsdagen den 18 maj i nådens år 2016, inträffade något som jag aldrig trodde att jag skulle råka ut för.



Den här eminenta författaren, Mats Strandberg, lyckades i morse nästan få mig att kasta upp mitt på en av Årstafältets pittoreska små gångvägar, i strålande sol och till obekymrat fågelkvitter. Som jag i och för sig inte hörde eftersom jag hade Storytel i lurarna.



Lyssnandes på Färjan - ett hårresande, blodstänkande drama som utspelar sig på en Finlandsfärja - joggade/powerwalkade jag mig fram och när jag kom till Årstafältet var jag alltså nästan hemma. Det var då det inträffade. Ett par tummar dök upp i mina öron, så tydliga som om de hade hängt i luften framför näsan på mig. Ett par tummar som sökte ett par ögonglober. Och plopp, jag stängde av. Svalde. Svalde igen. Bytte till Spotify och valde min erkänt harmlösa spellista "LÖPNING", innehållande sådana storheter som Peter Schilling, Håkan Hellström, The Hooters och ... håll i hatten ... Little Gerhard! Ja, en sabla blandning men inte så illa att man kräks åtminstone.

Nåväl, du som känner att blod och tarmar, lossnade tänder och uppslitna strupar är något för dig kan med fördel kasta dig ut på färjan Baltic Charisma och följa alla de intet ont anande vardagsmänniskornas kamp för överlevnad. Själv har jag definitivt fått nog. Ska jag över huvud taget lyssna vidare får det ske bakom lyckta dörrar och med en rejäl hink inom räckhåll ...