Jag anade inte att min närvaro på det aktuella företaget just då kunde räknas i minuter. Jag anade inte att jag inom den närmaste halvtimmen skulle förpassas tillbaka ut på förstutrappen med en knubbig och beslutsam hand om min nacke. Ja, utlyft i "nackskinnet" blev jag, av företagets vd.
Men hur i hela friden gick det till? Jo, så här var det:
Företaget (som fortfarande finns i sinnevärlden, därför tänker jag inte nämna några namn) var behäftat med en ägare och vd som även var en av norra Europas mest komplicerade människor. En tvärsäker, självgod, småfet och faktiskt riktigt otrevlig man i sina bästa år, som dessvärre hade en osviklig förmåga att omge sig med duktiga men tafatta jasägare.
Under mitt första möte med hela företaget valdes jag - som enda närvarande kvinna, självklart! - till sekreterare och det tog mig bara halvannan minut att bestämma mig för att något måste göras. Vd:s attityd och rena överkörningar av sina medarbetare var helt enkelt hårresande! Jag blev förfärad och bestämde mig för att skriva ner ALLT som sas under mötet. ALLT!
Sagt och gjort, pennan glödde (ja, det var så länge sen att jag skrev med penna och papper) men jag fick med allt som sas (det var ju iofs nästan bara en person som pratade). Protokollet kopierades upp, skickades ut till justeringsmännen och spreds därefter till hela företaget under helgen. När jag kom till kontoret den där måndagen hade vd just läst sitt ex, samt hunnit få ett och annat raljerande och - gissar jag - fnissigt telefonsamtal från sina delägare. Han kokade av ilska.
Lärospån? Äsch, jag hade gjort samma sak igen om jag hade fått välja. Att bli utburen därifrån tillhör faktiskt en av mina största meriter än idag. Åtminstone om du frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar