Korsord - en mänsklig rättighet?

Jag har en liten störning, tror jag. Jag är beroende av korsord! Jag måste ha minst ett korsord igång i varje vaket ögonblick annars känner jag mig ostimulerad. I värsta fall kan jag nedlåta mig till att lösa barnkryss - nöden har ju ingen lag, som bekant.



Roligaste krysset är - tycker jag fortfarande - Dagens Nyheters fredagskryss. När temat är ryska oligarker och politiker, som häromveckan, kanske jag inte jublar och slår kullerbytta på gräsmattan, men alla som har tillgång till DN vet precis vad jag menar. Det är som att öppna en vackert inslagen present när DN:s kulturdel materialiserar sig på köksbordet en fredagmorgon.

MEN

Nu har jag digitalt abonnemang. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet i paddan och på telefonen. Det är en vanesak, inga problem alls egentligen.

MEN - what about the korsord?

Svenska Dagbladet har en separat app där du kan lösa korsorden. Med tiden har den blivit riktigt intuitiv, funkar kalasbra. Men - handen på hjärtat - det är Dagens Nyheters korsord man egentligen vill åt och där stöter jag av någon anledning på patrull. DN har ingen app, det vill säga du måste lösa krysset via webbläsaren. Ingen intuition alls, skrivriktningen byts hipp som happ och ingen hänsyn tas till vilken rad du är aktiv i. Dessutom måste du lösa ett dyrare abonnemang för att få med korsorden, vilket inte behövs hos Svenskan ...



Nu tänker jag att det kanske är dags att starta en kampanjorganisation för bättre villkor för oss tvångsmässiga krysslösare. Vi är ju en stor grupp, misstänker jag. Eller?