Nej då, någon Trissvinst har inte kommit min väg - kanske beroende på att jag aldrig köper Trisslotter. Men man kan bli till sig i trasorna över annat än pengar, faktiskt.
Och så händer då det där som nästan aldrig inträffar i verkligheten, nämligen att en mindre tsunami slår in och tar över tankeverksamheten. Jag sitter alltså helt oskyldigt och ser på en ganska usel deckare på tv; en av alla dessa som det brittiska samväldet formligen öser över oss intet ont anande världsmedborgare. Hur som helst, en tanke slår ner i mig med full kraft och i nästa ögonblick har jag startat min något chockade gamla reservdator - ity min andra befinner sig på annan ort - och tar helt sonika och flyttar om två kapitel i nämnda manus. Två ynka kapitel byter plats och lite utformning och - voilà - plötsligt händer det något. Jag känner det i hela kroppen, i fingrarna och ända ner i tårna faktiskt.
Lärdom: misströsta aldrig. Plötsligt bara händer det. Efter ett par veckor på landet, då jag bara sneglat på datorn lite då och då, trillar lösningen ner i huvudet nästan av sig själv. Det är lite magiskt. Det är lite som att vandra genom skogen i mörker, så där så att man måste hålla blicken en liten bit ovanför stigen för att alls se den. Vad yrar hon om nu? undrar någon. Nå, det där är något som bara den som har försökt ta sig hem genom skogen i beckmörker förstår. Samt den som har försökt fixa till ett nästan-färdigt manus som saknar det där lilla oumphet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar