Augustimåne, syrsor och en vind som nafsar lite i huden

Semestern närmar sig obönhörligt sitt slut, det är tydligt. Vinden har vänt, Östersjöns vatten är något vassare i strukturen, syrsorna öronbedövar oss av liv och lust när vi sitter ute om kvällen ... Man vet liksom vad klockan är slagen utan att ens titta i kalendern.

Om mindre än en vecka är vi tillbaka i stan och strax därpå är det dags för första arbetsdagen "efter sommarsemestern". Sug på den - "efter sommarsemestern". Ödesdigert så det förslår eftersom man vet vari nästa steg består: gulnade löv, höstvindar, strumpor på och tjocktröjor fram. Och skolstart. En spikrak autostrada mot mörkare tider, lägre temperaturer och mitt planerade färdigställandedatum för Manus 1 och Manus 2, även kallade M1 och M2. Färdigställandedatum har flyttats fram några gånger och just i skrivande stund har jag dragit till med julafton 2016. Senast julafton ska de baskemig vara klara och ha gått ut till bokförlag, annars må latmaskblixten slå ner i knoppen på mig!



Jag har faktiskt gått och ältat vissa frågeställningar under semestern men trots det känns det ganska kaxigt att ta semester mitt i manusarbetet men jag var tvungen. Jag behövde lite distans, både till M1 och M2 och mig själv.



Men hur gick det då med hängmattehänget? Jovars, lite grann blev det nog, även om jag måste erkänna att jag egentligen inte uppskattar den där hängmattan så mycket som jag inbillar mig. Jag tror alltid att det ska vara fantastiskt att ligga där och vagga fram och åter och läsa en god bok, men det slutar oftast med att jag kliver upp efter tio minuter, eftersom jag helt enkelt får ont i ryggen!



Så det kan gå!